Livet är märkligt men underbart - 21 Juni 2009
I morse kom vi i land och vi bytte bil med Günter (tror han stavar det så) och det bar av till Halmstad.
Här somnade jag i det gassande solskenet på en gräsplätt :-)
Sen bar det av hemmåt igen med rätt bil. Först till Påarp och sen körde Johannes hem mig.
När vi kom hem till min lilla lya var Sangria försvunnen men hon dök upp från ingenstans 45 minuter senare. Undrar var hon gömt sig.
Efter en stund lämnade Johannes mig och åkte hem till sig. Jag fick dessvärre inte gjort något mer efter det.
Skrev lite med Malene på msn och sen somnade jag i 1,5 timma på soffan med Samira.
Jag kan bara inte förstå varför jag e så trött hela tiden.. Käner mig helt matt i kroppen, trött, trött, trött...
Jag fick dessvärre inget gjort under kvällen :-( Så här ser ut som det gjorde förut.
Men just idag bryr jag mig inte om det.
Jag har haft den bästa helgen på länge... Flera år skulle jag tro.
Trevligt sälskap.. (Läs inte nästa stycke Johannes....)
Brukar sitta och titta på honom ibland bara sådär det har jag gjort i 100år käns det som. Där är något med den där grabben.. och han är bara så sexig! Desutom kan man prata med honom. Saker som i vanliga fall kankse inte verkar så allvarliga men för mig betyder det mycket att han faktisk bryr sig. (du skulle ju inte läsa ;-)
Vi pratade lite där i bilen, det kändes konstigt men inte jobbigt. Men jag kunde berätta eller rent av bara ge ett kort precist svar på en fråga. Det räckte inga följdfrågor. Det finns saker man kan tala om utan problem sen finns de det man inte vill tala om med någon.
Men Johannes har uppenbarligen en förmåga att få mig att prata när jag är ensam med honom. Men visst skulle jag ha velat gråta lite samtidigt.. Men då hade han trott jag var fulständigt störd skulle jag tro. Bara hålla tillbaka och krypa nära Simba vid ett annat tillfälle.
Jag litar på honom till 110% minst. Med honom känner jag mig trygg, han gör mig glad och han är dömmer inte mig. Ett stort plus är att han är sexig och ser bra ut.
En dag ska jag skaffa mig "man" som är lik honom. Kankse kan jag fånga honom men antar han måste vara med på det ;-)
Numera kan jag prata/berätta men oftast bara om sådant som inte betyder för mycket och folk redan känner till ;-)
Otrohet, slag eller tryck mot tinningarna så man ser svarta fläckar framför ögonen och nästan svimmar det kan jag leva med. (lite som att spela fotboll)
För mig är de psykandet, hoten, kontrollerandet och allt malipulerande det som gjort mäst ont. Sen är det rätt jobbigt att bli trakaserad när man väl beslutat sig för att lämna skiten bakom.
Att höra anklagelser och annan skit en gång är sin sak men att få höra en massa anklagelser och skit som inte är sanna gång efter annan är inte lika kul det tär på en och sen blir det för mycket. Tillslut ser man sig som själv som ett problem och allt är ens fel, det är liksom ens fel allt och man tar bara på sig det för man orkar inte säga emot. Säger man emot får man bara höra ännu mer.
Men så är det faktiskt inte i verkligheten.. Det är inte bara ens fel allt samman. Jag är inte problemfri eller pefekt. Men jag gjorde faktiskt inget fel!! Bortsätt från att jag tog på mig allt, inte stod på mig och framförallt att jag inte tog mig kraft att göra slut på elendet tidigare..
Men de sitter liksom ändå kvar där i bakhuvudet. Alla dessa fula ord mm. Kankse är det inte så konstigt att man är så känslig?!
Kanske är det inte så konstigt att jag går i försvar när folk säger saker ibland, även om jag inte borde bry mig över huvud taget. Saken i fråga är stämmer kanske inte in på mig överhuvudtaget men jag försvarar mig i alla fall. Det låter tokigt, jag vet men hur kommer jag ur det?
Skriva av mig, fråga sig själv och helt enkelt ventilera kan man göra här i bloggen.
Sen är det upp till er att döma mig eller vad ni vill.
Jag bryr mig inte längre. Oavsett vad jag skriver kan ni omöjligt veta vad som är sant eller falskt. Det är alltid upp till en läsare att tro vad de vill tro. Sanning eller ej så har de sin alldeles egna uppfattning!
Jag vill inte att folk tycker synd om mig. Men jag vill definitivt inte att folk dömmer mig häller det e fan värre. Vissa människor tar fel väg i livet jag valde fel killar.
Man lär sig och går vidare.
Där är jag nu!
Livet är galet men skönt!
Jag är en av de där galna kvinnor som folk talar om :-)
Vem är du?
Här somnade jag i det gassande solskenet på en gräsplätt :-)
Sen bar det av hemmåt igen med rätt bil. Först till Påarp och sen körde Johannes hem mig.
När vi kom hem till min lilla lya var Sangria försvunnen men hon dök upp från ingenstans 45 minuter senare. Undrar var hon gömt sig.
Efter en stund lämnade Johannes mig och åkte hem till sig. Jag fick dessvärre inte gjort något mer efter det.
Skrev lite med Malene på msn och sen somnade jag i 1,5 timma på soffan med Samira.
Jag kan bara inte förstå varför jag e så trött hela tiden.. Käner mig helt matt i kroppen, trött, trött, trött...
Jag fick dessvärre inget gjort under kvällen :-( Så här ser ut som det gjorde förut.
Men just idag bryr jag mig inte om det.
Jag har haft den bästa helgen på länge... Flera år skulle jag tro.
Trevligt sälskap.. (Läs inte nästa stycke Johannes....)
Brukar sitta och titta på honom ibland bara sådär det har jag gjort i 100år käns det som. Där är något med den där grabben.. och han är bara så sexig! Desutom kan man prata med honom. Saker som i vanliga fall kankse inte verkar så allvarliga men för mig betyder det mycket att han faktisk bryr sig. (du skulle ju inte läsa ;-)
Vi pratade lite där i bilen, det kändes konstigt men inte jobbigt. Men jag kunde berätta eller rent av bara ge ett kort precist svar på en fråga. Det räckte inga följdfrågor. Det finns saker man kan tala om utan problem sen finns de det man inte vill tala om med någon.
Men Johannes har uppenbarligen en förmåga att få mig att prata när jag är ensam med honom. Men visst skulle jag ha velat gråta lite samtidigt.. Men då hade han trott jag var fulständigt störd skulle jag tro. Bara hålla tillbaka och krypa nära Simba vid ett annat tillfälle.
Jag litar på honom till 110% minst. Med honom känner jag mig trygg, han gör mig glad och han är dömmer inte mig. Ett stort plus är att han är sexig och ser bra ut.
En dag ska jag skaffa mig "man" som är lik honom. Kankse kan jag fånga honom men antar han måste vara med på det ;-)
Numera kan jag prata/berätta men oftast bara om sådant som inte betyder för mycket och folk redan känner till ;-)
Otrohet, slag eller tryck mot tinningarna så man ser svarta fläckar framför ögonen och nästan svimmar det kan jag leva med. (lite som att spela fotboll)
För mig är de psykandet, hoten, kontrollerandet och allt malipulerande det som gjort mäst ont. Sen är det rätt jobbigt att bli trakaserad när man väl beslutat sig för att lämna skiten bakom.
Att höra anklagelser och annan skit en gång är sin sak men att få höra en massa anklagelser och skit som inte är sanna gång efter annan är inte lika kul det tär på en och sen blir det för mycket. Tillslut ser man sig som själv som ett problem och allt är ens fel, det är liksom ens fel allt och man tar bara på sig det för man orkar inte säga emot. Säger man emot får man bara höra ännu mer.
Men så är det faktiskt inte i verkligheten.. Det är inte bara ens fel allt samman. Jag är inte problemfri eller pefekt. Men jag gjorde faktiskt inget fel!! Bortsätt från att jag tog på mig allt, inte stod på mig och framförallt att jag inte tog mig kraft att göra slut på elendet tidigare..
Men de sitter liksom ändå kvar där i bakhuvudet. Alla dessa fula ord mm. Kankse är det inte så konstigt att man är så känslig?!
Kanske är det inte så konstigt att jag går i försvar när folk säger saker ibland, även om jag inte borde bry mig över huvud taget. Saken i fråga är stämmer kanske inte in på mig överhuvudtaget men jag försvarar mig i alla fall. Det låter tokigt, jag vet men hur kommer jag ur det?
Skriva av mig, fråga sig själv och helt enkelt ventilera kan man göra här i bloggen.
Sen är det upp till er att döma mig eller vad ni vill.
Jag bryr mig inte längre. Oavsett vad jag skriver kan ni omöjligt veta vad som är sant eller falskt. Det är alltid upp till en läsare att tro vad de vill tro. Sanning eller ej så har de sin alldeles egna uppfattning!
Jag vill inte att folk tycker synd om mig. Men jag vill definitivt inte att folk dömmer mig häller det e fan värre. Vissa människor tar fel väg i livet jag valde fel killar.
Man lär sig och går vidare.
Där är jag nu!
Livet är galet men skönt!
Jag är en av de där galna kvinnor som folk talar om :-)
Vem är du?
Kommentarer
Trackback