nyttliv2008

Jag börjar bli rädd. Kanske är det ändå så!

Är det trots allt så att pappa vet bäst när det gäller dotterns kärlek?

Under alla år har jag träffat de killar som förtjänar mig minst och i tio år har jag haft guldkornet precis framför näsan. Men missat honom var gång.. Är det här mins sita chans att fånga honom? Är det här vad jag vill? 

Han är en MAN med stort M. Snäll, smart, charmig och fruktansvärt rolig. Vi det vill säga jag, han, hans syster och en vän var på Haket här om dagen.
Mycket trevligt.
I djuset av varmeljuset på bordet satt jag och kikade på honom.. Han är faktiskt riktigt charmig och fruktansvärt rolig. det har jag inte tänkt på förr om åren.. Hur kunde det gå så här? Varför har jag inte set det förut? 

Men men vem vet vad han tycker om mig? Vem vet vad jag vill, när jag inte vet det själv. Eller kankse vet jag vad jag vill men samtidigt för rädd.. Vill ju inte bli sårad igen :o(

Orkar inte mer nu...
 
Nåväl längtar till på söndag kväll..

Saknar... 

Så långtbort men ändå så nära!!